Det är så många stunder av min process som försvinner, glassplitter av mig som försvinner.

Utöver det jag känner med händerna, utöver det jag doftar, utöver det jag hör och bortom det jag ser, finns någonting. 

Jag provsmakar det i en dröm men sen är jag tillbaka på morgonen, och har somnat om. 

Fragment av det jag tänker på transformeras till något som går att ta på. Sprickor där sekunderna av min vakna tid blir synliga. De går inte att greppa, för jag somnade om för snabbt. Kanske kan jag hålla mig vaken lite längre nästa gång. 

Jag plockar fröer från mina tidigare skisser. Där de fröerna från början blivit plockade av allt i min känslomässiga omgivning. Jag har nog aldrig samlat på mig så många fröer som det här året. Jag skulle nog kunna göra en utställning med bara dem. Men jag har valt att spara dem på en plats som jag bara kommer åt ibland. Jag har börjat så dem, som ni ser. Men det känns som jag gör något fel. För jag verkar ha valt ett frö och blandat det med flera andra, och av det fröt har jag fått två växter, och sen tre, och sen fyra. Jag trodde att ett frö gav en växt, och inte fler. Hmmm. Jag kanske borde gå till en plantskola. 

Aja, det enda jag vill är att vakna men varje gång jag är vaken för länge så somnar jag djupare nästa gång.

Kanske kan jag måla tills jag håller mig vaken. 

/Julia Janeh