Jag arbetar med kroppens förhållande till mina målningar och skulpturer. Min kropp eller kringliggande arkitektur engageras och gränsen för vart verket börjar och slutar är inte självklar. De vita skulpturerna jag håller blir hål genom min kropp till den vita väggen bakom. Kroppen och skulpturen sammanlänkas och skulpturen blir en del av mig. Jag påminns om något jag sett tidigare. Händerna och ”verktygen” har visuella kopplingar till en praktik utanför måleriet. Jag känner igen hur de undersökande händerna rör sig. Hur de lyfter upp någon och ger liv. Min tidigare yrkeserfarenhet som barnmorska ger sig till känna.